IN ENGLISH  AUF DEUTSCH
Vår i Delhi
Tvärtemot vad man kan tro är Delhi bitvis en grön stad också i de centrala delarna. Tillsammans med en vän springer jag en och en halv mil genom tre olika, sammanlänkade parker på morgonen, innan värmen och smoggen och avgaserna gör det svårt att andas.

Just luften är besvärande där vi orienterar oss fram genom gångarna och försöker hålla oss i skuggan. Som att andas sand. Jag blir alldeles torr i munnen, och det är mer därför än av ren törst som det är en lisa att dricka vattnet min vän räcker mig från bältet hon har om midjan.

Det är sexton år sen jag var i Delhi senast. Det är en förändrad stad. En stad som blivit allt mer internationell metropolis. Och det ökade välståndet syns. Trafiken har tilltagit dramatiskt. Första tecknet på att man fått det bättre är att skaffa bil.
Tack och lov färdas vi i bil med chaufför. Guldev kör oss mellan tempel och marknader, restauranger och Old Delhi, där vi fortsätter genom de trånga gränderna med cykelrickshaws.

Även om det är en förändrad stad, med andra dofter, andra smaker, en annan atmosfär, så är det ändå ett överväldigande stycke Indien som slår emot oss. Ingen kan så klart vara oberörd av denna subkontinent, intrycken och den kulturella och religiösa rikedomen parad med den monetära fattigdomen slår över oss, och vi kommer att behöva månader för att smälta allt när vi kommit hem igen.

Vi flyger vidare till Goa för att bada, koppla av, och även om den kilometerlånga stranden i Palolem är något helt annat än åttafilig rusningstrafik genom Delhi, så är intrycken inte färre.

Vi bor i hyddor på pålar nere vid stranden. Från balkongen ser vi solen gå ner i Arabiska sjön. Det är bedövande vackert.

Ingen av oss vill resa hem. Alla längtar tillbaka i samma stund som vi packar.

Innan vi for skrev jag klart fortsättningen på barnboken Fiskplåt och bajsdrakar. Den heter Fruktolösa tokobertar. Men förlag arbetar långsamt. Ni får hålla er till tåls till efter nyår. Och i stället läsa de nya texter om krogar i München, livet i Hudson norr om New York, Woodstock fyrtio år efter festivalen och – snart – Delhi här på hemsidan, och en om Richard Yates också.

Ett lästips: Per Hagmans Vänner för livet är vidunderlig. Vilken storslagen författare han är, en av våra främsta.

Andra favoriter:
Lyssna: Easy Living av Enrico Rava, den italienske jazztrumpetaren. Och The Nationals nya, High Violet.
Se: Brittiska Party animals, på SVTPlay. Som en mix av Livet kan börja och Vita huset. BBC-producerat, så klart.
Ät: Det är sparristider, och dags för vårprimörer, vårkyckling, vårvadsomhelst. Kan det bli bättre?
Drick: Ja, det kan bli bättre. Öppna tysk riesling till maten.




TIDIGARE INLÄGG: < 1 , 2 , 3 , 4 , 5, 6 , 7 , 8 , 9 , 10 , 11 >