IN ENGLISH  AUF DEUTSCH
Vinter vid sundet
Från min altan på tionde våningen ser jag ut över ett stelfruset Öresund. Kallbadhuset ligger inbäddat i is som sträcker sig långt ut.

Tankers glider sävligt in under brospannet. På andra sidan vattnet reser sig Köpenhamns skyline. Vissa dagar är luften så hög och klar att man kan tycka sig se flanörerna på Strøget. De vertikalbranta backarna på Ven framträder i alla fall helt tydligt, och längre norrut skymtar Helsingborg, Helsingör.

Vackrast är utsikten egentligen på kvällarna, i mörkret, när ljuset från Byen reflekteras i vattnet, båtarna är långsamma ljuspunkter, en ström av strålkastarsken över bron. Då kan man tro sig förflyttad till andra världsdelar, andra städer, t ex San Francisco. Med Ven som Alcatraz, då.

Snörik, kall. Detta är den vackraste vintern på många år.

Men detta är också vintern då vi möter en skola som alltmer urholkas på resurser; varenda gång major Björklund pratar om ökade satsningar så vet man att nu ryker en lärarvikarie till, fritidspersonalen blir en man eller två kortare. Och pengar till nytt material blir det inte i år heller: I barnens läseböcker reser man fortfarande med färja över sundet…

Detta är vintern då vi möter en sjukvård som går på knäna, och som hålls uppe under armarna av en beundransvärd personal som är drivs av personligt engagemang mer än generösa förutsättningar för en bra vård.

Detta är vintern då vi möter en kommunal service som lagts ut på entreprenad och därför på grund av vinstintresse och kortsiktighet blir skamligt eftersatt.

Detta är vintern som vi frågar oss hur smart det egentligen har varit att reducera våra gemensamma resurser, när staten alltmer drar sig ut ur samhällskroppen.

Detta är vintern då vi bär på en ilska över sakernas tillstånd. Vi vet ju att det hade kunnat vara så mycket bättre, att vi kan så mycket bättre.

Detta är vintern vi helst vill glömma. Om det inte vore för att den är så osannolikt vacker.

Och detta är, avslutningsvis, vintern då Fruktolösa tokobertar, min andra barnbok utkommer.

Ett lästips denna vinter är Per Wästbergs senaste memoarer, Hemma i världen. Miniporträtten av författarvänner, internationella och inhemska, är strålande. Liksom skildringarna av hans arbete för Afrika, åren i PEN och en intrikat kärlekshistoria. Allt författat på en sinnlig, kristallklar prosa. Wästberg var en av de stora läsupplevelserna när jag stod på kanten till vuxenlivet. Det är dags att gå tillbaka och återupptäcka författarskapet.

Några andra favoriter:
Lyssna: Teenage Fanclubs Shadows. Och Martha Argerichs Bachtolkningar.
Se: Släng ut dvd-spelaren. Hitta franska, italienska, spanska filmer på VOD i stället, filmer som aldrig kommer till din dvd-uthyrare.
Ät: Grytor, långkok. Lammlägg och gulasch. Värmande vintermat.
Drick: Amerikansk zinfandel. Värmande vintervin.




TIDIGARE INLÄGG: < 1 , 2 , 3 , 4, 5 , 6 , 7 , 8 , 9 , 10 , 11 >