IN ENGLISH  AUF DEUTSCH
SNÖN FALLER, OCH VI MED DEN

Det Àr vinter, det Àr kallt. Det har blivit allt kallare i det hÀr landet sedan valet i september. Och vi ser ut att gÄ mot en lÄng, kall vinter.



Även för dem som tvingas leva i kylan i bokstavlig mening Ă€r det vĂ€rre Ă€n pĂ„ lĂ€nge. Och de har blivit flera.



Det var lÀnge sedan behovet av mÄnga Karl-Bertil Jonsson ute pÄ gatorna var sÄ stort som denna jul. Det borde inte behöva vara sÄ. Vi hade kunnat göra mer och bÀttre för dem som har det sÀmst stÀllt. Om vi bara anstrÀngt oss lite mer.



Den oförblommerade, öppna rasismen har fÄtt ett fÀste i vÄr vardag under det hÀr Äret. Nu Àr det up front med idiotierna och vidrigheterna som gÀller. Inga omskrivningar, inget hycklande lÀngre. Steg för steg har rasismen flyttat grÀnser, och nu kommit ut som en del i det offentliga rummet, i det kollektiva samtal vi för med varann. Fy fan.



I stadsdelen BorgmÀstargÄrden dÀr jag vÀxte upp, och som utgör fonden i Underdog och Outsider, röstade drygt 20% pÄ rasistpartiet i valet. En av de högsta siffrorna i Malmö.



OmrĂ„det Ă€r homogent, mĂ„nga av dem som flyttade in nĂ€r det stod klart i sextiotalets mitt bor kvar. Arbetare, lĂ€gre medelklass, medelklass. En gĂ„ng ett start s-fĂ€ste. Som svĂ€ngde av högerut nĂ€r de fick det allt bĂ€ttre. Men det Ă€r som i fransmannen Robert Guediguians film ”Snön pĂ„ Kilimanjaro”, arbetarklassen har med solidaritet och kamp lyft sig, fĂ„tt det bĂ€ttre stĂ€llt, men samtidigt inte sett att en ny, ofta inflyttad underklass nu tvingas leva pĂ„ extremt mycket sĂ€mre villkor – och ingen finns dĂ€r att slĂ„ss för dem.



Under de tvÄ senaste mandatperioderna har pensionÀrerna pÄ BorgmÀstargÄrden sett sina pensioner minska, Är efter Ät, och vilket parti var det som visste att det var öppet mÄl att stÀlla ut rundhÀnta löften utan tÀckning till landets pensionÀrer?



Men, och det Àr poÀngen, för den skulle Àr inte lösningen att ta ut det pÄ dem som har det sÀmre.



Men det finns andra ljusare minnen ocksÄ, starkare upplevelser. Som att fÄ skriva och ge ut SpÄr i sanden tillsammans med Nora i somras. Eller göra bokmÀssan tillsammans och överraskas av hur hon tar över showen pÄ scenen. Det Àr en av mina bÀsta upplevelser det hÀr Äret.



HÀr ett litet försök att summera Äret i upplevelser. Eller bÀstalistor, för det Àr ju vad det handlar om. Allt Àr naturligtvis fullstÀndigt objektivt.



Årets lĂ€sningar:



1. Richard Fords Kan jag vara Frank med dig? Fyra berÀttelser om Frank Bascombe som gick rakt in i mig. Fick mig att skriva min första helt oreserverat hyllande recension i Sydsvenskan (se bland Texter hÀr pÄ sidan). Och Ängra att jag inte tog i Ànnu mer.



2. VĂ€ggen av Marlena Haushofer. Österrikisk klassiker frĂ„n 1967, i strĂ„lande nyöversĂ€ttning av Rebecka Lindskog. En rak, till synes enkel berĂ€ttelse som lĂ€mnar dig full med frĂ„gor. Om t ex vad boken handlar om.



2 b. Egentligen kan man ta vilken bok som helst frÄn det lilla förlaget Thorén och Lindskog och vara sÀker pÄ hög kvalitet och lÀsvÀrde.



3. Korrigering av Thomas Bernhard. Ännu en österrikisk klassiker, översatt av Jan Erik Bornlid. Lika omöjlig att sluta lĂ€sa som att sammanfatta. Se recensionen av den hĂ€r bland Texter.



Dessutom sÄ klart de sjÀlvklara, Kristina Sandbergs Liv till varje pris och Steve Sem-Sandbergs De utvalda.



Och nÄgra fackböcker:



GrÀnsbrytarna av Erik De La Reguera. Migration över kontinenterna, och hur dess omöjlighet föder nationalism och misÀr. Storslaget reportage.



Korthuset av Daniel Goldberg och Linus Larsson. Bankerna blöder miljoner pÄ kortbedrÀgerier, men det Àr Ànnu mer kostsamt att tÀta sÀkerhetssystemet. Ingen annan författarduo skildrar vÄr samtid med samma klarhet, frÄn sitt sidoperspektiv.



Broilers av Michaela Möller och Anders Rydell. Om den nya generationen politiker, som vÀljer helt egna vÀgar till makten.



Men framför allt sÄ klart Daniel Suhonens suverÀna politiska berÀttelse, Partiledaren som klev in i kylan.



Årets resor:



1. Obernathal. Ett besök pÄ Thomas Bernhards gÄrd i Ohlsdorf pÄ österrikiska landsbygden, guidad av hans bror Peter, Àr svÄr att övertrumfa. Worth waiting for.
Dessutom Àr jag svag för Autobahn. Att köra söver Berliner Ring och forna östsidan Àr samtidigt att köra bakÄt i tiden; historielektion i sig.



2. Wien. Ännu mer bernhardiana, i kosmopolitisk miljö, och lite Wittgenstein. Jag gillade kafĂ©erna, Ă€ven dem som Bernhard sa sig avsky.



3. Mallorca. SĂ„ mycket bĂ€ttre Ă€n sitt rykte – eller mina fördomar. Ingen annanstans kan man komma ut till en tom parkeringsruta och fĂ„ beskedet att det Ă€r polisen som gömt bilen. Och Ă„ andra sidan: att kunna lĂ€sa en fĂ€rsk Sunday Times till söndagsfrukosten – sĂ„ civiliserat blir det aldrig igen i Sverige.



Årets filmer:



Först tvĂ„ filmer av regissörer vars filmer strĂ€cker sig över lĂ„ng tid, med ohyggligt stora ambitioner – och som lyckas skapa fascinerande, egensinniga verk. Och en film med stort underhĂ„llningsvĂ€rde, av en annan regissör med unik ton.



1. Det andra Heimat av Edgar Reitz.
2. Boyhood av Richard Linklater.
3. The Grand Budapest Hotel av Wes Anderson.



Årets musik:



Önskar jag kunna sĂ€ga en handfull nyupptĂ€ckta namn, men de enda konserter som bevistats detta Ă„r Ă€r Eda Magnason och Nina Persson. Men att de Ă€r lysande Ă€r ju inte direkt ett scoop. I övrigt hĂ„ller Lana Del Rey och The Killers en sĂ€song till, eller tvĂ„, liksom Martha Argerich och Enrica Rava.



Önskar er allt gott inför det nya Ă„ret! DĂ„ ser vi till att göra det hĂ€r till ett varmare land igen!




TIDIGARE INLÄGG: < 1, 2 , 3 , 4 , 5 , 6 , 7 , 8 , 9 , 10 , 11 >