Stoll Road. Det Ă€r det enda vi har att gĂ„ pĂ„. Och sĂ„ ett tillĂ€gg frĂ„n kĂ€llan i Sverige: âDet Ă€r enkelt att hitta. FrĂ„ga vem som helst i trakten.â
Men riktigt sÄ enkelt Àr det inte, visar det sig.
Fotograf Peo Olsson och jag kör frÄn Saugerties i riktning mot Woodstock i Catskill Mountains. Ingen av dem vi frÄgar pÄ Big Belly Deli eller lÀngs vÀgen har hört talas om vare sig ett hus som kallas för Big Pink eller Stoll Road.
Jag har i flera Är velat se platsen dÀr musikhistoria skrevs. Det var i kÀllaren till det mytomspunna huset som The Band för precis fyrtio Är sedan spelade in mÀsterverket Music from Big Pink. Och det var hit Bob Dylan kom sedan han dragit sig tillbaka frÄn turnerandet efter den beryktade motorcykelolyckan och lekte fram The Basement Tapes med The Band.
Hela den hĂ€r delen av Catskill Mountains Ă€r nerlusad med rockens milstolpar. Mest mytologiserat Ă€r naturligtvis Woodstock, berömt för festivalen som samlade alla dĂ„tidens stora â förutom Dylan och The Band â och som firar fyrtioĂ„rsjubileum nĂ€sta Ă„r. Fast festivalen hölls egentligen i lilla Bethel, en timmes bilresa bort.
Woodstock har blivit synonymt med love, peace and understanding och tron pÄ en ljusare framtid. Att komma hit Àr en lika fascinerande som nedslÄende upplevelse. Bitvis kÀnner man sig förflyttad till det sena sextiotalet. PÄ legendariska Colony Café Àr det konsert varje kvÀll, och Tinker Street Theatre, replokal för Jimi Hendrix Experience, stÄr kvar. NÄgra övervintrade hippies med glest mellan tÀnderna hÀnger lÀngs huvudgatan. Men all nostalgia har blivit business.
I varenda butik krÀngs batikmönstrade klÀder, rökelse och bilder av John Lennon och Hendrix, gÀrna med ett cannabisblad som chic detalj. Talande nog finns det inte en enda skivaffÀr.
Runt Woodstock lÄter de som fortfarande identifierar sig som hippies men numera utgör en Äldrad övre medelklass bygga sig luxuösa villor med miljonerna de tjÀnat pÄ Manhattan.
Woodstock lever pÄ minnen och drömmar om en bÀttre vÀrld. Ett imperfekt i ett land som mer Àn nÄgot annat lever i presens och tÀnker i futurum.
Det som orten en gÄng representerade, en progressiv samhÀllskraft med sin bas i en politiskt aktiv musikrörelse, har i dag blivit konservativt bakÄtstrÀvande. Ett försök att frysa tiden.
Plötsligt blir det tydligt att det inte finns nĂ„got liknande i dag att sĂ€tta sin tilltro till, ingen bild av ett âi morgonâ att drömma om. Det Ă€r som om det amerikanska samhĂ€llet tappat andan, och det har inte enkom med den ekonomiska recessionen att göra. Ingenting illustrerar den bristande amerikanska sjĂ€lvkĂ€nslan bĂ€ttre Ă€n Chevrolets radioreklam: ââŠquality as good as a Toyotaâ.
Men hur var det dÄ med Big Pink? JodÄ, till slut hittar vi det nedanför en Äs lÄngt inne i skogen. Det Àr inte sÀrskilt big, dÀremot mycket pink. GrisskÀrt.
Vi kliver ut ur bilen. En hjort stryker förbi tomten. Det Ă€r alldeles stilla hĂ€r. Solen gassar. Jag gĂ„r nĂ€rmare huset. Och jag kommer att tĂ€nka pĂ„ Göran Palms dikt om nĂ€r han ser havet. âJaha.â
