Det hÀnder med jÀmna mellanrum att jag tillfrÄgas av tidningar eller bokförlag om en favoritplats i Malmö, som jag kan sÀga nÄgot om och fotograferas vid. Jag brukar be om betÀnketid.
För sanningen Àr att det finns ingen sÀrskilt viktig plats för mig i den hÀr stan. Inget omrÄde som jag Àlskar mer Àn nÄgot annat att röra mig i. Inga byggnader eller kvarter som talar starkare till mig. Kanske har jag bott hÀr sÄ lÀnge att jag blivit hemmablind. Malmö Àr inte ett vykort för mig. Det Àr inte dÀrför jag bor hÀr. Det Àr för mÀnniskorna, det geografiska lÀget, stÀmningen, nÀrheten. VÀrden som inte lÄter sig fÄngas med liten blÀndare och kort slutartid.
Det slutar alltsÄ alltid med att jag avstÄr frÄn att medverka.
Men sÄ kommer en teveserie som stÀller allt pÄ Ànda. Som fÄr mig att se stan med nya ögon. Fram trÀder en stad som inte Àr vacker men lockande och spÀnnande, plötsligt obekant, och som jag vill ÄterupptÀcka. Malmö har gjorts större Àn Malmö.
Bron Àr SVT:s största internationella framgÄng, mÀtt i försÀljning till antalet lÀnder. Det Àr inte svÄrt att förstÄ dess genomslag. En berÀttelse i uppdrivet tempo, med intressanta rollgestalter och en grundlÀggande frÄgestÀllning som griper tag i oss, och dÀr stÀndigt nya element, nya personer, nya vinklingar fÄr historien att förgrena sig.
Huvudpersonerna Àr ett för polisfilmer klassiskt radarpar. TvÄ fundamentalt olika personer, som just dÀrför Àr oskiljaktiga. Med lite sinne för ironi kan man se svenska Saga Norén som representant för det gamla Malmö. RÀttfram, fyrkantig och med en oförmÄga att se bortom den egna horisonten (betongsossen!). In kommer danska kollegan Martin Rohde med humor, vÀrme och ett större perspektiv pÄ tillvaron (kontinentalt!).
FrÄn min arbetslÀgenhet dÀr detta skrivs har jag utsikt över hela scenen för Bron: Köpenhamn pÄ andra sidan sundet, bron sÄ klart, och Malmö i 180 graders panorama frÄn Spillepengen i norr till Lernacken i söder.
Det Àr naturligtvis en hÀnförande vy. Inte minst pÄ nyÄrsaftnar. DÄ det gÄr att göra en socioekonomisk studie över det hÄrt segregerade Malmö. Vilka omrÄden som börjar skjuta upp raketer tidigt, och hÄlla pÄ lÀngst, och vilka som kraftsamlar och gör en massiv, exklusiv uppvisning just runt tolvslaget.
Det Àr som att statistiken över stan visualiseras i ett gnistrande stapeldiagram. Fyrverkerierna gÄr direkt att översÀtta till utbildning, inkomst, sysselsÀttningsgrad, levnadsstandard och -villkor: vÀsenskilda grundförutsÀttningar för ett bra liv i en delad stad.
Det Àr en realitet som Bron inte tar hÀnsyn till. Bron skÀr rakt genom bÄde Malmö och Köpenhamn och skildrar dem snarare horisontellt. Ett snitt rakt igenom.
Det Àr stapeldiagrammens Malmö vi förvÀntade oss att fÄ se, med gÀngkravaller och social utslagning i RosengÄrd (problemet förorten!) pÄ ena sidan gatan och Bellevue och VÀstra hamnen (vÀlbÀrgad ekoekonomi!) pÄ den andra. Svart och vitt.
Men Bron intresserar sig inte för den skildringen. Det betyder inte att den duckar för eller förnekar problemen. Utan att den i stÀllet visar att de finns överallt, nationellt, globalt.
Jag tÀnker pÄ den amerikanska teveserien The Wire som jÀmförelse. Den utspelar sig i Baltimore, en hamnstad med liknande struktur som Malmö: industridöd, segregation och utslagning, en maktstridande förvaltning. Men dÀr stan och dess förÀndring blir bÀrande för berÀttelsen.
Bron har inget med vare sig Malmö eller den genomtröskade âbilden av Malmöâ att göra. Visst kan man roa sig med att försöka lokalisera inspelningsplatserna, men det saknar egentligen lika mycket betydelse som logik. NĂ€r Saga NorĂ©n stĂ„r vid en villa i RosenvĂ„ng och kastar en blick över gatan kan hon mycket vĂ€l titta ut över en ödetomt i Husie eller Hellerup.
Teveserien har distanserat sig frÄn Malmö för att kunna skapa en ny stad, och för att inte krocka med vÄra förestÀllningar om vad Malmö ska vara.
Det skulle kunna bero pÄ att produktionsteamet inte Àr frÄn regionen och dÀrför förstÄtt att den gör bÀst i att hÄlla sig borta frÄn tolkningar av den. Men mer sannolikt beror det pÄ att seriens syfte Àr nÄgot annat Àn provinsiell förankring och problembild.
Ta det som gĂ€rningsmĂ€nnen vill sĂ€tta i fokus: SamhĂ€llets minskade insatser för utsatta grupper som hemlösa och psykiskt sjuka, företag som skor sig pĂ„ barnarbete i fattiga lĂ€nder i första sĂ€songen, miljöförstöring och klimatförĂ€ndringen i andra sĂ€songen. Det Ă€r inte lokala frĂ„gor utan globala. Anslaget Ă€r stort. HĂ€r kommer nĂ„gon som vill tala allvar med oss, om medmĂ€nsklighet och gemensamma livsbetingelser. Malmö/Köpenhamn skulle lika gĂ€rna kunna vara MĂŒnchen, Marseille eller Manchester. Men tacksammare spelplats fĂ„r man leta efter. En region som söker sin identitet.
Det vi ser i Bron Ă€r alltsĂ„ inte Malmö och Köpenhamn. Men jag tĂ€nker att det skulle kunna vara en framtida bild av stĂ€derna. NĂ€r Malmö blivit en integrerad förort, eller satellitstad, till Storköpenhamn. DĂ€r vi rör oss sömlöst mellan Ăsterbro och ĂstervĂ€rn, vĂ€ljer att bada i VĂ€stra hamnen eller pĂ„ Islands Brygge. Och dĂ€r sprĂ„kförbistringen Ă€r eliminerad.
För kanske Ă€r det teveseriens stora fiktion vid sidan av topografin: sprĂ„kförstĂ„elsen pĂ„ ömse sidor sundet. Hade Bron skildrat en verklighet hade dialogen varit spĂ€ckad med âVa?â och âVabaha?â
DÀrtill gör fÀrgsÀttningen sitt: dyster, avskalad, nÀrmast dystopisk. FÀrgskalan Àr sÄ reducerad att den pÄminner om svartvit film. Det regnar, snöar, sundet Àr upprivet och hotfullt mörkt. Miljöerna Àr hÄrda, förtÀtat urbana, avfolkade, aldrig insmickrande.
Men sÄ reduceras anslaget. I bÄda sÀsongerna snÀvas det in avsnitt för avsnitt. Och i slutÀnden visar det sig att det Àr en ensam vettvilling som ligger bakom morden och attentaten och som utnyttjat godtrogna idealister för sina egna syften. Driven av hÀmnd, eller dunklare motiv. Det samhÀllsengagemang vi sÄg var bara en chimÀr. En sidohistoria och ett sÀtt att fÄ uppmÀrksamhet och rulla igÄng vendettan.
Kvar lÀmnas vi med en frÄga: Vad sÀger den bilden av samhÀllet egentligen om oss?
NÀsta gÄng kommer jag förmodligen tacka ja till att fotograferas pÄ en favoritplats. Jag har fÄtt upp ögonen för sÄ mÄnga nya stÀllen och sett bekanta platser pÄ ett nytt sÀtt. Jag kommer inte att vÀlja nÄgon vacker miljö, ingen kÀnd byggnad. Utan dÀr mÀnniskorna, stÀmningen, nÀrheten Àr Malmö för mig.
PÄ en plats av det slag som jag kan tÀnka mig att Saga Norén och Martin Rohde, trots allt, Äterförenas pÄ i Bron 3.
