Delhi Àr en byggarbetsplats. Stan helrenoveras. Varenda aveny, varenda en av de pampigt breda gatorna tycks dekoreras med nylagda trottoarer och snyggas upp. Det Àr brÄttom nu. I oktober ska det forna samvÀldets medlemslÀnder hÄlla sitt eget OS hÀr, Commonwealth Games.
IdrottsanlÀggningar moderniseras, nya byggs. Stadsdelar rivs, nya uppförs.
Tiggarna, de leprasjuka, barnen som kidnappats frÄn andra delar av subkontinenten av samvetslösare handlare, de invalidiserade, alla Àr borta frÄn gatorna. De har, liksom korna som förr fridfullt lunkade fram mellan affÀrsstrÄk och rusningstrafik, fraktats ut frÄn centrum, för att inte störa bilden av modern metropolis.
Elefanterna som anvÀndes som lyftkranar pÄ byggena Àr förresten ocksÄ försvunna.
Det Àr en annan stad Àn nÀr jag var hÀr senast. Lukterna Àr annorlunda, ljuden. Smaken pÄ dammet och smoggen ocksÄ. Intensiteten pÄ gatorna Äterfinns nu i trafiken i stÀllet.
PÄ de sexfiliga vÀgarna hÀnger Ätta bilar i bredd pÄ hornet, plus rickshaws, cyklister och hÀstdragna ekipage i innerfilen. Tatas nya folkbil, till salu för drygt 20 000 kronor, kommer snart betyda nio bilar i bredd, tio. Det ökade vÀlstÄndet korkar igen trafiken.
Efter de obligatoriska stoppen drar charterhorderna vidare för att se Taj Mahal och förundras över historierna om hur det uppfördes. En hel stad med tiotusentals byggnadsarbetare uppstod ju runt gravmonumentet.
Men för den som stannar kvar i Delhi och kÀnner viss mÀttnad pÄ trÀngsel, avgaser och shopping, finns en lunga öster om floden Yamuna, alldeles intill den nya stadsdel som byggts för att hÀrbÀrgera samvÀldesspelens deltagare.
Det hinduiska templet Akshardam, eller Swaminarayan Akshardam som det ibland kallas, efter grundaren av denna moderna gren av hinduismen, Swaminarayan, född och verksam i slutet av 1700-talet.
Kanske Àr templet den bÀsta presentationen av Indien i dag. UrÄldrig indisk tradition hand i hand med modern upplevelseteknologi.
OmrĂ„det Ă€r enormt. Vi befinner oss Ă€nnu i de centrala delarna av en av vĂ€rldens största stĂ€der. HĂ€r har trettio hektar avsatts till parker, sjöar, vattenspel och Indiens största hinduiska tempel â nĂ€stan ett hektar stort bara det.
Med urÄldriga metoder anlades och byggdes allt under 2000-talets fem första Är. 7 000 stenhuggare och drygt 3 000 frivilliga har för hand huggit fram templet figur för figur ur rosa sandsten frÄn Rajahstan och marmor frÄn Carrara i Italien. Fast till skillnad frÄn kollegorna som uppförde Taj Mahal fick de inte hÀnderna avhuggna efter förrÀttat vÀrv. Flora och fauna, dansare och gudar tÀcker monumentet, rest innanför en vallgrav med heligt vatten.
Samtidigt Àr detta ett slags hinduismens Disneyland, pÄ det mest fascinerande sÀtt.
En teater gestaltar Swaminarayans vĂ€g till insikt. SkĂ„despelarna utgörs av âanimatronicsâ, robotdockor som kan tala men inte gĂ„ â i stĂ€llet fĂ„r publiken gĂ„ frĂ„n scen till scen â och som faktiskt utvecklades av just Disney. En bĂ„tfĂ€rd pĂ„ ett konstgjort vattendrag blir en genomgĂ„ng av tretusen Ă„r av indisk historia, vetenskap och kultur.
PÄ kvÀllen ges en ljus- och musikförestÀllning i den lotusformade fontÀnen kring vilken reser sig en amfiteater för tusentals ÄskÄdare.
Det Ă€r upplevelse, religion, underhĂ„llning och avkoppling i ett. Ett indiskt kinderĂ€gg, helt enkelt. Komplett med kiosker, kafĂ©er, vegetarisk restaurang och â naturligtvis â en vĂ€l tilltagen butik. Allt förbluffande pĂ„kostat för en religion som predikar Ă„terhĂ„llsamhet och enkelt leverne.
Och sjÀlva templet dÄ? Ja, just denna gÄng var det stÀngt.
För renovering.
