I senaste numret av den nya tidskriften Fyrahundrafemtio finns en lÀngre artikel om en svensk förlÀggares vedermödor med att pÄ mÀssor hitta nya bÀstsÀljande titlar. Det som dröjer sig kvar efter lÀsningen Àr framför allt hur flera utlÀndska förlÀggare beklagar att svenska förlag sedan nÄgra Är tillbaka köper in allt fÀrre titlar, sÀrskilt av kvalificerad skönlitteratur utanför genrehögarna.
Förlorarna Àr vi lÀsare, som fÄr ta del av allt fÀrre röster, frÄn fÀrre sprÄkomrÄden och kulturer. Men det finns förlag som vÀrnar mÄngfalden och rikedomen. Oftast mindre förlag. Fast det gÄr knappast lÀngre att tala om dem som mindre förlag nÀr det gÀller utlÀndsk litteratur. TvÀrtom har de smÄ förlagen blivit de stora inom ett flertal sprÄkomrÄden. Medan de stora förlagen krympt sin utlÀndska utgivning till ett smÄförlags storlek.
Ett av de förlag som ihÀrdigast arbetar för att bredda vÄr omvÀrldssyn Àr Tranan, som nu fortsÀtter sin ambitiösa utgivning av österrikaren Thomas Bernhard (1931-1989).
Korrigering, ursprungligen utgiven 1975, Àr den mÀsterliga roman vars teman Bernhard skulle komma att turnera i olika variationer i flera efterkommande böcker.
HÀr finns en trio manliga vÀnner som stÄr i olika relation till varandra. Den österrikiska inskrÀnktheten och bymentaliteten som kvÀver allt tÀnkande och skapande. Familje- och slÀktband som en boja med ibland incestuösa anstrykningar. Och hÀr finns sjÀlvmordet som en utvÀg, och som startmotor för berÀttelsen.
Den namnlöse berÀttaren ÄtervÀnder till bygden dÀr barndomsvÀnnen och kamraten Roithamer har tagit livet av sig.
Roithamer kom frĂ„n en privilegierad, vĂ€lsituerad familj men hade flytt frĂ„n Ăsterrike. I stĂ€llet undervisade och studerade han i Cambridge. SlĂ€ktgodset planerade han att sĂ€lja för att skĂ€nka bort pengarna. Sina bröder och sin mor hatade han, medan han avgudade sin syster. I sex Ă„r lade Roithamer all sin kraft pĂ„ att lĂ„ta bygga det perfekta huset Ă„t henne.
Wittgenstein?
Skulle kunna vara. Likheterna Àr uppenbara. Bernhard var influerad av Ludwig Wittgensteins tÀnkande och filosofi, men ocksÄ fascinerad av hans person, hans överklassbakgrund och hans slÀkts alla excentriker.
Thomas Bernhard var svag för aristokratin, trots sitt hÀcklande av alla dess later och den förÄldrade kultur den uppbar. Under sitt författarskap förÀndrades hans egen framtoning allt mer frÄn den lantlige berÀttarens till en kulturpersonlighet med aristokratisk hÄllning.
Djupa inblickar i den Wittgensteinska slĂ€kten fick han genom sin bekantskap med Ludwigs brorsbarnbarn Paul Wittgenstein, förebild till sin namne i Bernhards roman âWittgensteins brorsonâ. De tvĂ„ umgicks i Wien, men ocksĂ„ i den trakt som Korrigering utspelas i, dĂ€r Bernhard hade en lantgĂ„rd i nĂ€rheten av ett av Wittgensteinarnas gods.
Huset som Roithamer lÄtit uppföra Ät sin syster Àr en konformad byggnad djupt inne i en skog. Avsikten Àr lika mycket att hon ska skyddas frÄn familjen som att Roithamer ska ha henne för sig sjÀlv. Men systern dör av blotta Äsynen av konen. VarpÄ Roithamer begÄr sjÀlvmord.
Konen ritade och planerade Roithamer hos den andre barndomskamraten, Höller, numera djurkonservator pÄ orten. Till hans vindskammare ÄtervÀnde Roithamer stÀndigt, för dÀr och bara dÀr kunde han tÀnka och arbeta. Till samma vindskammare anlÀnder berÀttaren för att sammanstÀlla alla förlagor, utkast och mÀngder av anteckningar som Roithamer efterlÀmnat. För att sÄ att sÀga sÀtta samman honom igen, pÄ samma vis som Höller Äterskapar döda djur.
Bernhard hamrar in sina lÄnga, vindlande meningar med en ojÀmförlig frenesi, pÄ en prosa som det Àr en bedrift av översÀttaren Jan Erik Bornlid att ha överfört till elegant svenska.
SÄ hÀr kan det lÄta:
âDet faktum att jag nu i den höllerska vindskammaren mĂ„ste tĂ€nka som man ska tĂ€nka i den höllerska vindskammaren blev jag genast medveten om nĂ€r jag sĂ„g mig omkring i den höllerska vindskammaren, att det inte finns nĂ„gra andra möjligheter att tĂ€nka i den höllerska vindskammaren Ă€n den höllerska vindskammarens tĂ€nkande, tĂ€nkte jagâŠâ
PĂ„ mĂ„nga vis pĂ„minner Bernhards prosa om det sĂ€tt jag hört mytomaner skapa sina berĂ€ttelser. Genom att berĂ€tta samma historia gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, med stĂ€ndigt nya tillĂ€gg, en bisats, en sidohistoria, en fördjupning, tills en stor berĂ€ttelse har formats inför lyssnaren â fast med den skillnaden att Bernhard har ett fast grepp, vet vart han ska.
I bokens andra del rÀtar Bernhard ut sina loopar och omtagningar och öppnar upp för en rakare berÀttelse som fördjupar och Àr hÀndelserikare. BerÀttaren Äterger Roithamers salvelsefulla anteckningar, gÄr in i dem med en sÄdan energi att han i det nÀrmaste blir Roithamer.
Roithamers bevekelsegrunder för sina handlingar klarlÀggs bit för bit och blir begripliga.
UppvÀxten i den österrikiska aristokratin mÄlas upp som fÀngelse och tortyr. Med fadern, som gift sig med en kvinna av folket enkom för att hon ska avla fram arvingar, som fÀngelsedirektören. Kommen ur denna kÀrlekslösa familj, styrd av posthabsburgska traditioner och kultur, finns det för Roithamer fler anledningar Àn konens misslyckande och systerns död att bringa sig av daga för inte fÄ Àttlingar och föra arvssynden vidare.
Det Àr hans slutgiltiga korrigering.
Det vore vĂ€l en överdrift att pĂ„stĂ„ att Bernhard lyfter fokus frĂ„n sina sargade antihjĂ€ltar för att blicka ut över det samtida efterkrigs-Ăsterrike som inte förmĂ„tt göra upp med sin historia, men han fĂ„r i alla fall en skymt av det i ögonvrĂ„n.
