Vinbarer i CPH
Själva definitionen av att man gjort en stad till sin är man har ett ställe som man ständigt återvänder till, som man längtar efter och där man kan slappna av, känna sig hemma. En plats att lägga sin hatt, så att säga.


Det kan vara ett museum eller en konsthall, en butik eller en park. Men oftare är det något i stil med en restaurang som Babbo i New York som man slinker in på för en tidig middag vid bardisken, ett hotell som Rival i Stockholm där personalen blir ens vänner och förtrogna eller kanske ett gasthof i en liten ort i Bayern där man anvisas plats vid der stammtisch tillsammans med byns män.


Ingen annan storstad har jag varit i så ofta och så mycket som Köpenhamn. Från min arbetslägenhet på andra sidan sundet blickar jag dagligen ut över stan, om jag bara lättar en aning från stolen.


Jag har drivit från bar till bar, suttit vid krogbord i stans alla delar, tagit in på de bästa hotellen och umgåtts med danska vänner. Men det var först när jag av en slump hamnade på då precis nyöppnade vinbaren Villa Vino på den lilla Mikkel Bryggers Gade, mitt emot den vackra biografen Grand där kvalitetsfilm går upp ett kvartal tidigare än i Sverige, som jag slutligen kände mig hemmastadd i Byen.


Lokalen känns centraleuropeisk, med en lång soffa utmed ena väggen, små bord tätt intill varandra och menyn – viner på glas från hela världen, med tyngdpunkten på Europa – handskriven på svart tavla.


Det går naturligtvis att få in flaskor också, även riktigt eftertraktade dyrgripar, men jag kan inte minnas mig någonsin ha sett någon ta in en butelj. Att prova sig fram är roligare.


Jag brukar sjunka ner i hörnet under griffeltavlan för en sen lunch, beställa en charktallrik med nog utvalda ostar och skinkor och be om en extra skiva av den gudomliga patén som serveras med cornichoner, innan jag provsmakar några olika vin för kunna bestämma mig. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en eftermiddag än att sitta länge och smånibbla av delikatesserna och njuta av glaset, läsa eller se ut över de passerande genom de stora fönstren mot gatan.


En vinbar är det perfekta stället att stämma träff på, och komma tidigt och hinna ta ett glas före rendezvous. Eller att återhämta sig på efter en hård shoppingdag längs Ströget.


Vin förresten. Det ska väl vara öl i Danmark? Nej, inte nu längre. Fast lugn, det går fortfarande att få en bajer i vartenda gathörn. Men vinkulturen har blivit allt mer utbredd, och kanske är det inte så konstigt. Dansk gastronomi utvecklas ju med ett imponerande självförtroende. Och när det kommer till krogen som scen och för umgänge, har det kosmopolitiska Köpenhamn alltid legat åtskilliga steg före övriga Norden. Danmark är helt enkelt ett modernare, modänare och mer kontinentalt land än vår bild av ”Danmark”.


Varenda gång jag reser över tycks en ny vinbar ha korkat upp, om uttrycket tillåts.


En annan favorit är Bibendum, en halvtrappa ner på Nansensgade 45. Oftast påminner stämningen om ett after work-mingel som övergått i privat fest. Det enda som skiljer killarna som driver vinbaren från gästerna är bardisken, för glas höjs glatt på båda sidor och alla deltar högljutt i samtalen.


Till vinet serveras tapastallrikar, men det brukar gå att beställa en mer mättande gryta eller liknande för den som har större hunger. Utbudet av viner är valt med säker gom. Föreläsning om drycken ingår, i en kort version för den som inte bekymrar sig om detaljer: ”Det är gott” – vilket alltid stämmer.


På senare tid har allt fler vinbarer med tydlig inriktning på länder dykt upp.


Sobert eleganta Österreich Vin (Esplanaden 3) var en föregångare och är numera favoritleverantör till Noma, världens just nu bästa restaurang. På Vesterbro har hjärtliga, ruffiga Malbeck öppnat (Istedgade 61), med dryga hundratalet argentinska viner på glas. Och för den som söker en mer romantisk, ombonad stämning finns italienska Il Senso (Gothersgade 87) eller varför inte franska Tire Bouchon (Teglgårdstræde 5), båda med imponerande vinlista från respektive land och entusiastiska kypare som vägvisare.


Alla värda att besöka, och återbesöka. På samma vis som jag ständigt återvänder till hörnbordet på Villa Vino. Där har jag mitt Köpenhamn.