Det kan vara ett museum eller en konsthall, en butik eller en park. Men oftare Àr det nÄgot i stil med en restaurang som Babbo i New York som man slinker in pÄ för en tidig middag vid bardisken, ett hotell som Rival i Stockholm dÀr personalen blir ens vÀnner och förtrogna eller kanske ett gasthof i en liten ort i Bayern dÀr man anvisas plats vid der stammtisch tillsammans med byns mÀn.
Ingen annan storstad har jag varit i sÄ ofta och sÄ mycket som Köpenhamn. FrÄn min arbetslÀgenhet pÄ andra sidan sundet blickar jag dagligen ut över stan, om jag bara lÀttar en aning frÄn stolen.
Jag har drivit frÄn bar till bar, suttit vid krogbord i stans alla delar, tagit in pÄ de bÀsta hotellen och umgÄtts med danska vÀnner. Men det var först nÀr jag av en slump hamnade pÄ dÄ precis nyöppnade vinbaren Villa Vino pÄ den lilla Mikkel Bryggers Gade, mitt emot den vackra biografen Grand dÀr kvalitetsfilm gÄr upp ett kvartal tidigare Àn i Sverige, som jag slutligen kÀnde mig hemmastadd i Byen.
Lokalen kĂ€nns centraleuropeisk, med en lĂ„ng soffa utmed ena vĂ€ggen, smĂ„ bord tĂ€tt intill varandra och menyn â viner pĂ„ glas frĂ„n hela vĂ€rlden, med tyngdpunkten pĂ„ Europa â handskriven pĂ„ svart tavla.
Det gÄr naturligtvis att fÄ in flaskor ocksÄ, Àven riktigt eftertraktade dyrgripar, men jag kan inte minnas mig nÄgonsin ha sett nÄgon ta in en butelj. Att prova sig fram Àr roligare.
Jag brukar sjunka ner i hörnet under griffeltavlan för en sen lunch, bestÀlla en charktallrik med nog utvalda ostar och skinkor och be om en extra skiva av den gudomliga patén som serveras med cornichoner, innan jag provsmakar nÄgra olika vin för kunna bestÀmma mig. Jag kan inte tÀnka mig ett bÀttre sÀtt att tillbringa en eftermiddag Àn att sitta lÀnge och smÄnibbla av delikatesserna och njuta av glaset, lÀsa eller se ut över de passerande genom de stora fönstren mot gatan.
En vinbar Àr det perfekta stÀllet att stÀmma trÀff pÄ, och komma tidigt och hinna ta ett glas före rendezvous. Eller att ÄterhÀmta sig pÄ efter en hÄrd shoppingdag lÀngs Ströget.
Vin förresten. Det ska vĂ€l vara öl i Danmark? Nej, inte nu lĂ€ngre. Fast lugn, det gĂ„r fortfarande att fĂ„ en bajer i vartenda gathörn. Men vinkulturen har blivit allt mer utbredd, och kanske Ă€r det inte sĂ„ konstigt. Dansk gastronomi utvecklas ju med ett imponerande sjĂ€lvförtroende. Och nĂ€r det kommer till krogen som scen och för umgĂ€nge, har det kosmopolitiska Köpenhamn alltid legat Ă„tskilliga steg före övriga Norden. Danmark Ă€r helt enkelt ett modernare, modĂ€nare och mer kontinentalt land Ă€n vĂ„r bild av âDanmarkâ.
Varenda gÄng jag reser över tycks en ny vinbar ha korkat upp, om uttrycket tillÄts.
En annan favorit Àr Bibendum, en halvtrappa ner pÄ Nansensgade 45. Oftast pÄminner stÀmningen om ett after work-mingel som övergÄtt i privat fest. Det enda som skiljer killarna som driver vinbaren frÄn gÀsterna Àr bardisken, för glas höjs glatt pÄ bÄda sidor och alla deltar högljutt i samtalen.
Till vinet serveras tapastallrikar, men det brukar gĂ„ att bestĂ€lla en mer mĂ€ttande gryta eller liknande för den som har större hunger. Utbudet av viner Ă€r valt med sĂ€ker gom. FörelĂ€sning om drycken ingĂ„r, i en kort version för den som inte bekymrar sig om detaljer: âDet Ă€r gottâ â vilket alltid stĂ€mmer.
PÄ senare tid har allt fler vinbarer med tydlig inriktning pÄ lÀnder dykt upp.
Sobert eleganta Ăsterreich Vin (Esplanaden 3) var en föregĂ„ngare och Ă€r numera favoritleverantör till Noma, vĂ€rldens just nu bĂ€sta restaurang. PĂ„ Vesterbro har hjĂ€rtliga, ruffiga Malbeck öppnat (Istedgade 61), med dryga hundratalet argentinska viner pĂ„ glas. Och för den som söker en mer romantisk, ombonad stĂ€mning finns italienska Il Senso (Gothersgade 87) eller varför inte franska Tire Bouchon (TeglgĂ„rdstrĂŠde 5), bĂ„da med imponerande vinlista frĂ„n respektive land och entusiastiska kypare som vĂ€gvisare.
Alla vÀrda att besöka, och Äterbesöka. PÄ samma vis som jag stÀndigt ÄtervÀnder till hörnbordet pÄ Villa Vino. DÀr har jag mitt Köpenhamn.
