Dags att ta fram de verbala paraplyerna

Krönika i ST Press nr 15 2007


Kommer du ihåg fotot med kvinnan som sträcker sig för att slå sitt paraply i huvudet på en nynazistisk demonstrant? Det togs i Växjö för snart tjugo år sedan.

I slutet av åttio- och början av nittiotalen hördes brunskjortorna marschera i gränderna igen. Då var det enkelt att förklara, om än inte att förstå, var hatet och rädslan kom ifrån. Ekonomin befann sig i fritt fall. Räntan skenande. Massarbetslöshet.

Klassisk grogrund för missnöjesyttringar, främlingsfientlighet.

Men i dag?

I dag går det varken att förklara eller förstå. Ekonomin är bättre än någonsin. Allt fler kommer i arbete. Ändå ser vi samma främlingsfientlighet nu, fast i moderniserad tappning.

Attityden och hatet är detsamma som alltid, argumenten också, fastän klädsel och ordval har flyttat fram sina positioner.

Borta är brunskjortorna och marschkängorna. Mörkerkrafterna klär sig i dag i kostym, vit skjorta och slips. Gatudemonstrationerna har ersatts av ett parti som trängt sig in i de demokratiska institutionerna för att förändra dem inifrån, skinnskallarnas fylleskanderande av en partiledare lika vältaligt förutsägbar som en uppdragbar docka.

Ni vet vad och vem vi talar om här. Jag vägrar att skriva ut namnen.

För en tid sedan intervjuade jag Göran Persson, med anledning av hans memoarer. Mot slutet av intervjun frågade jag honom hur socialdemokratin ska hantera att arbetarklassen attraheras av en mörkblå höger vars politik låter sig sammanfattas i ett enda ord: främlingshat.

Det var första gången under samtalet som Persson blev tyst. Sedan svarade han att han förväntade sig att nuvarande partiledning skulle lösa problemet – innan han började tala om facken som ett folkbildande kraftcentra med stor betydelse för ett öppet, demokratiskt samhälle.

”Underskattade för vår samhällsmodell och vår samhällsutveckling.”

Men framtiden då?

Persson svarade att han fruktar att den enorma socialbidragsökning som kommer att ske under nästa lågkonjunktur kombinerad med en försämrad A-kassa är bomber som kan få främlingsfientligheten att explodera.

Det är en slutsats man inte måste ha varit statsminister för att dra. Och det är skälet till att vi måste reagera nu. Det går inte att avfärda främlingshatet som isolerade företeelser i några sydsvenska kommuner. I nästa riksdagsval har vi mörkermännen och –kvinnorna tätt inpå oss.

Och det är därför vi måste reagera nu, såväl kollektivt som individuellt, du och jag.

Det är nu du och jag ska stiga ut ur taxin därför att föraren fäller rasistiska omdömen. Det är nu du och jag ska protestera när en kollega berättar nedlåtande skämt över lunchbordet. Det är nu du och jag ska visa att det finns motkrafter som inte låter enfalden och inskränktheten stå oemotsagd.

Det är nu vi alla måste sträcka oss lite längre och slå tillbaka med våra verbala paraplyer.


Krönika i ST Press.
Skriven 15 nov 07.