NĂ€r vi anlĂ€nder pĂ„ kvĂ€llen sitter det en post it-lapp pĂ„ dörren: âVĂ€lkomna. VĂ€lj sjĂ€lva vilka rum ni vill ha. Vi ses i morgon.â
Roligare Àn pÄ Hudson City Bed & Breakfast kan man inte bo. Hela huset andas en annan tidsepok, jag kommer genast att tÀnka pÄ filmen Arsenik och gamla spetsar nÀr vi stiger in. Rummen Àr alla vÀldigt olika, med himmelsÀngar och möbler frÄn lite varstans.
Ăgaren Barry Butterfield sĂ€tter ytterligare fĂ€rg pĂ„ stĂ€llet. En hjĂ€lpsam livsfilosof som gav upp karriĂ€ren pĂ„ JP Morgan och flyttade frĂ„n Brooklyn. Han har lika nĂ€ra till att formulera ett bevingat ord som att slĂ€ppa allt han har för hĂ€nder för att googla information Ă„t oss.
Namnet pÄ frukostmatsalen har han lÄtit inregistrera. Barry Butterfield Waffle Shack. Men han kan ocksÄ laga sÄvÀl oststinn omelett som banankaka till frukost.
âEftersom alla inte Ă€r sĂ„lda pĂ„ vĂ„fflor.â
Det bekymrar honom en aning. SÀrskilt nÀr han hör att vÄffla och waffle Àr nÀstan samma ord.
âDĂ€r hör ni. Det Ă€r vĂ„fflor som förenar vĂ€rlden.â
Vad kan man invÀnda mot det, nÀr de serveras med bacon, jordgubbar och sirap?
Efter ett slag lÀr vi oss att den tid vi anger för frukost ser Barry som riktmÀrke för nÀr han ska Äka och handla. Morgnarna tenderar dÀrför att bli sena. Om han ens har tid just dÄ. För varannan morgon skjutsar han yngsta sonen till skolan. Och det Àr trots allt nÄgot sympatiskt med en man som sÀtter sonens skolgÄng före sina gÀster frukostvanor, sÄ vi vÀntar snÀllt.
Barry Àr en sÀllsam figur och blir snabbt mer vÀn Àn vÀrd. Och han Àr representativ för det New York-kollektiv som börjat flytta upstate. Köpstarkt, easy going, med vana av att stÀlla krav pÄ komfort.
Hudson, tvÄ timmar norr om New York, Àr ett stort stycke americana under förÀndring.
En av de större i stÀderna i Nordamerika för drygt tvÄ hundra Är sedan, i dag lantlig smÄstad. DÄ var det en viktig landningsplats för valindustrin. ValfÄngarna bogserade sina fÄngster uppför Hudsonfloden till Hudson dÀr de bereddes och olja utvanns ur spÀcket.
Sedan kom elektriciteten och jĂ€rnvĂ€gen och industrin dog ut och orten förtvinade. Bara det vackra odlingslandskapet lĂ„g kvar, bördigt, storslaget, med Catskill Mountains pĂ„ andra sidan floden som sakta flyter söderut mot Manhattan och New Jersey varefter den mynnar ut i Atlanten. Men fĂ„r du höra att nĂ„gon varit âup the riverâ sĂ„ innebĂ€r inte det en naturskön utflykt, utan en vistelse pĂ„ nĂ„gon av de mĂ„nga fĂ€ngelserna hĂ€romkring.
En andra fas inleddes runt förra sekelskiftet och höll i sig in pĂ„ femtiotalet. Skörlevnad gjorde staden ökĂ€nd. Spel, sprit och prostitution lockade folk frĂ„n hela delstaten New York. Av sjuttiotalet barer Ă„terstĂ„r egentligen bara tvĂ„ i dag, om man undantar alla nyöppnade restaurangers bardiskar. PĂ„ Savoia Ă€r stĂ€mningen hög och en dubbel whisky det samma som ett brĂ€ddat glas. PĂ„ Iron Horse hĂ„ller en Ă„ldrad man den sjömanstatuerade innehavaren sĂ€llskap framför teven, och man kan förmoda att de tillsammans minns barens storhetstid som varade ungefĂ€r fram till att Paul Newman spelade in Nobodyâs Fool hĂ€r.
Stan förföll i decennier. Arbetena försvann, liksom framtidstron. Fram till för bara nÄgra Är sedan pÄminde centrum mest om bakgrunden till en Bruce Springsteen-video.
I dag Àr det just elektriciteten, i form av den digitala teknik som den transporterar, och jÀrnvÀgen som gjuter nytt hopp i Hudson. Stan Àr pÄ uppgÄng igen, den amerikanska recessionen till trots. Eller kanske tack vare. New York-borna flyttar upp för att fÄ ett billigare boende och en mindre stressad tillvaro pÄ pendlingsavstÄnd till metropolen. SlÄr sig ner hÀr eller skaffar feriehus i omgivningarna. Sedan 11/9 har huspriserna i omrÄdet sÄ gott som fördubblats. Hudsondalen har blivit det nya svarta för den kulturinriktade medelklassen.
âVi bodde pĂ„ Manhattan i tjugo Ă„r. Det rĂ€ckte. HĂ€r Ă€r det lugnare för bĂ„de oss och barnenâ, sĂ€ger Kathleen som tillsammans med maken Peter lĂ„tit bygga en vidunderligt villa strax utanför Hudson.
FrÄn studion intill driver de sin arkitektbyrÄ. De saknar inte uppdrag. MÄnga som flyttar upp har gott om pengar att bygga spektakulÀra hus för.
âDet Ă€r inte lĂ€ngre Ă€n att vi kan köra ner till New York för möten med vĂ„ra uppdragsgivare. Eller för att ta en helg pĂ„ Manhattan.â
Mycket av centrala Hudsons ursprungliga bebyggelse Àr restaurerad till originalskick. Hus med liggande panel och front porch, flagga fladdrande i den loja vinden och vÀlklippta grÀsmattor. Inte konstigt att filmbolagen sökt sig hit nÀr amerikanskt smÄstadsliv ska skildras.
Nya restauranger, kaféer och butiker öppnar i samma takt som inflyttningen ökar, och de vÀnder sig till en medveten publik. Men stans sjÀlvkÀnsla har inte riktigt hunnit med. Hudson mÄste vara den enda plats jag varit pÄ dÀr det inte sÀljs vykort med lokala motiv!
Warren Street, den oĂ€ndligt lĂ„nga huvudgatan, skĂ€r rakt genom stan. PĂ„ norra sidan Ă€r det fattigt och förfallet, pĂ„ den södra rikt och renoverat. Gourmetkrog och exklusiv heminredning i ena kvarteret, i nĂ€sta en skylt i livsmedelsbutikens fönster: âFood coupons acceptedâ. Det tar mindre Ă€n femton sekunder att förflytta sig mellan Greenwich Village-inspirerade serveringar till droghandel och social misĂ€r Ă la Bronx.
Medan vi kör genom stan lyssnar vi till National Guards radioreklam som vÀnder sig till tonÄrsförÀldrar: LÄt era döttrar ta vÀrvning hos oss, sÄ ger vi dem collegeutbildning.
Inget sÀgs om att döttrarna kan komma att tjÀnstgöra i Irak.
Men att vi befinner oss i ett land med vÀpnade trupper pÄ en annan kontinent mÀrks, eller om det Àr medvetenheten om den egna sÄrbarheten som vÀckts. Det Àr en kÀnsla som Àr ogripbar, omöjlig att sÀtta fingret pÄ. Jag kan inte benÀmna det pÄ annat vis Àn som en stÀmning som skapas av pÄbud och förbud, vart för sig inte anmÀrkningsvÀrt men som helhet skapar det en misstÀnksamhet som Àr nedbrytande för ett samhÀlle.
ĂndĂ„ Ă€r det svĂ„rt att inte bli förĂ€lskad i den hĂ€r delen av Amerika. Hudsondalen och bergen pĂ„ andra sidan floden Ă€r förtrollande vackra omrĂ„den. Catskills Ă€r klassisk mark för friluftsliv, med skidĂ„kning pĂ„ vintern och trekking resten av Ă„ret.
Vid sidan av livsstilen och naturupplevelserna Àr det framför allt gallerier och antikviteter som lockar besökare. LÀngs hela Warren Street ligger antikvitetshandlarna tÀtt, uppemot ett femtiotal. Fast, Àrligt talat, en del möbler Àr mer begagnade Àn antika. Det beror kanske pÄ vad man har för tidsperspektiv.
Jag gÄr frÄn butik till butik. Besöker handlare som specialiserat sig pÄ soffor och stolar, förvaringsmöbler, lampor eller glas och porslin. Utbudet spÀnner över hela skalan bÄde pÄ djupet, med allt frÄn shakermöbler frÄn 1800-talet till sentida danska designklassiker, och pÄ bredden, frÄn butiker dÀr visningar mÄste förhandsbokas till John Does Books & Records som har öppet veckans alla dagar och vars möbler och prylar inte Àr vÀrdefullare Àn att de lÀmnas ute pÄ gatan över natten.
Antikviteter fraktas hit frÄn hela landet av uppköpare. Handlarna sÀljer i sin tur vidare till inredare och arkitekter som kommer upp frÄn New York för sina kunders rÀkning. Och naturligtvis till hitflyttade New Yorkare. Hudson Àr som en stor hub för antikviteter och vintage design.
âMen ingen frĂ„n Hudson köper antikviteterâ, sĂ€ger Edward Keegan. âHĂ€r finns ingen lokal handel.â
Sedan trettio Är driver han Armory Antique i en mÀrklig byggnad som med bastant stensockel och torn till lika delar pÄminner om riddarborg och fÀstning. TaggtrÄdsstÀngslet Àr kvar sedan National Guard anvÀnde huset som vapenförrÄd. Handlarna hyr utrymme och Edward sköter försÀljningen mot provision.
Jag gÄr runt i gÄngarna mellan stÄnden. Fascineras av blandningen av loppis och kvalitet och funderar lÀnge pÄ hur jag ska kunna transportera hem nÄgra vÀlbehÄllna shakerstolar.
Lustigt nog har Hudson blivit nÄgot av en svenskort. Face Stockholm har ett spaciöst showroom pÄ Warren Street och grundarna Gun Nowak och dottern Martina Arfwidson har var sitt hus i stan. I lokalen intill driver Lars Hedström en av de bÀsta blomster- och inredningsbutikerna. Och lÀngre uppför gatan stiger vi en kvÀll in pÄ DaBa.
Hudsons mest innovativa restaurang drivs av tvĂ„ barndomskompisar frĂ„n NynĂ€shamn. Daniel Nilsson flyttade tidigt till USA â hans pappa Ă€r hockeylegenden Ulf âLill-Pröjsarnâ â men Ă„tervĂ€nde till Sverige pĂ„ somrarna och lekte med Ola Svedman. Sedan förlorade de kontakten, tills de i vuxen Ă„lder sprang pĂ„ varann pĂ„ en bar i Stockholm. BĂ„da var dĂ„ utbildade kockar. NĂ„got Ă„r senare ringde Daniel frĂ„n USA och bad Ola komma över och hjĂ€lpa honom starta en krog.
DaBas kök Àr internationellt med en tydlig norrlÀndsk profil. RÄvaror som sill, röding och Àlg presenteras i nyskapande kompositioner.
âOch vi har alltid en dagens husmanâ, sĂ€ger Ola.
âI dag Ă€r det köttbullar med mos och lingonâ, fortsĂ€tter Daniel med lĂ€tt brytning.
Till skillnad frĂ„n mĂ„nga andra krogar som jag hĂ€ngt i köket pĂ„ sĂ„ verkar Ola och Daniel hela tiden ha genuint roligt. Knoll och Tott, Humle och Dumle â tvĂ„ gamla kompisar som munhuggs och skĂ€mtar medan de skyndar mellan grytorna.
Daniel supportar och backar upp. Ola lutar sig över varenda tallrik och duttar och justerar och godkÀnner. Ut bÀrs rÀtter med smaker som antingen samspelar eller ovÀntat bryter mot varandra. Kanske behövdes avstÄndet hemifrÄn för att Daniel och Ola skulle ÄterupptÀcka smakerna och hitta nya kombinationer.
Det blir i alla fall den krog vi ÄtervÀnder till. Och Àter amerikanskt: den bÀsta hamburgaren med pommes under hela resan.
NÀr vi checkar ut fÄr vi med oss ett knippe tÀnkvÀrdheter. Medan han följer oss ut pÄ verandan berÀttar Barry entusiastiskt om sina planer att involvera Hudsonborna i nattliga spökvandringar för besökare.
PĂ„ huset mitt emot har kvĂ€kare klistrat en streamer: âVĂ€nner för fredâ. Det fĂ„r honom att stanna upp och fundera.
âDet Ă€r ju rörmokare som fĂ„r vĂ€rlden att gĂ„ runt. Utan dem skulle ingenting fungera. Ska vi starta en internationell rörelse, VĂ€nner för rörmokare?â
Tja, kanske det. Men nÀr vi kör dÀrifrÄn Àr vi för vÄr del helt nöjda med att ha blivit vÀnner med Barry.
