La Gensola, Rom
Seasons höst 2009



La Gensola är troligtvis Roms bäst bevarade restauranghemlighet.


Den lilla källarrestaurangen har gamla anor. Enligt vissa ska den vara Trasteveres äldsta restaurang, känd sedan 1400-talet, då skeppen lade till alldeles utanför på Tibern.


På 1800-talet häckade den skandinaviska konstnärskolonin här. Hur en kväll kunde te sig då kan man beskåda på en tavla målad 1837 av Bertel Thorvaldsen som numera hänger på Thorvaldsens museum i Köpenhamn.


Sedan fem år tillbaka driver Claudio Dordei restaurangen tillsammans med hustrun Irene, sonen Simone som är sommelier och dottern Federica som ansvarar för efterrätterna. Claudio är från Udinese men fick vid övertagandet lova att behålla restaurangens sicilianska prägel. Vilket han har gjort, fast på sitt eget generösa vis.


”Alla restauranger måste ha signaturrätter”, säger den varmhjärtade Claudio när han slår sig ner vid vårt bord. ”Min är tonfisktartar.”


Här har jag ätit fisk- och skaldjursrätter som saknar motstycke. Men så håller sig La Gensola med sex olika leverantörer för att alltid kunna servera det färskaste och bästa. Och Claudio köper upp all tonfisk av toppkvalitet som han kan komma över – för att den inte ska bli till sushi. Har han inte avsättning för all själv, delar han med sig till restaurangerna i närheten. Och till vänner.


Hit hittar sällan turister. Andelen stammisar är hög. La Gensola är en favoritkrog för politiker och konstnärer. Den amerikanske konceptkonstnären Joseph Kosuth har två stambord här. Ett till lunch, alldeles innanför dörren. Och ett annat, utmed kortväggen längst in och med utblick över lokalen, till middag. Han äter här sju dagar i veckan.


På en svart tavla står stammisarna antecknade med krita, men som öknamn, eller ”nom de guerre”, som Claudio säger. Just nu står där bland annat tre ministrar ur regeringen. Och så ”Gorby”. Ja, Gorbatjov äter alltid här när han är i Rom, och han tar ofta med sig Claudio som sin egen kock när han deltar i internationella toppmöten.


Här vill man sitta länge med sin älskade eller sina vänner och prata och skratta och låta timmarna flyta iväg medan man tas omhand av familjen Dordei. Kan vi någonsin få det bättre än nu?


Efteråt går man härifrån lätt till sinnet, uppfylld av den sällsamma frid som bara riktigt minnesvärda krogbesök kan ge.


Lite extra ler man åt att femrättersmenyn med vin och kaffe inte kostar mer än en sönderbränd entrecote med ett glas husets röda på en svensk standardsylta.


Enda skälet till att La Gensola inte har någon stjärna i Guide Rouge är att inspektörerna inte hittat hit.


Eller som Claudio uttrycker det: ”Jag har redan mina tre stjärnor: min hustru, min son, min dotter!”